Politikernas vanligaste kommentarer består utav:

Vi FÖRSÖKER att åstadkomma ...
.
Vi ENGAGERAR oss åt att FÖRSÖKA förbättra...

Vi vill INTE diskutera enskilda fall.

Samt bortförklaringar och upprepande kommentarer.

Kritik

- försöker betyder att dom inte är säkra på själva saken de debatterar om.

- förbättra betyder att de tidigare inte lyckats.

- enskilda fall är alla fall med anledning utav att en sak oftast inte händer en hel grupp.

LÄS!

Någonstans i Europa packar Donias mamma, Annina väskan för att åka till Sverige och begrava sin dotter. Det får hon göra för Socialtjänsten i Simrishamn som nu är ett ärende mindre. Men jag undrar hur ni kommer att sova om nätterna fram igenom. Anninas andra dotter, Cecilia, finns i Sverige där hon skulle ha träffat sin lillasyster som i morgon, valborg. Läs hennes berättelse i slutet av min blogg.


Donia själv hade periodvis, datorförbud och matades med skrämselhistorier om sin biologiska mamma. Kontakten med storasyster skedde i smyg via FB och mamman fick sin information från storasystern. Donia var en glad och positiv 16 årig tjej som trots att hon hölls avskild från sitt ursprung hade många vänner och ansågs vara en bra vän. Familjehemmet hade hästar som Donia var med och skötte, men familjehemsmamman var ibland borta hela dagarna och lämnade ansvaret för djuren till Donia. När man ser bilden på Donia ser man mörkögd vacker tjej med livet framför sig men det blev inget fortsatt liv.

Sista januari 2011, skriver Annina på sin Facebookblogg, ”De har hotat henne med att de kommer med polis om hon försöker sticka har jag fått veta. Men hon har varit borta 4 år nu på olika ställen, och det är en lång tid för ett barn. Jag är säkert främmande för henne och jag vet inte heller vad hon tycker och tänker.”

Historien om Donia och hennes familj är fylld av tragik. Annina har sedan tidigare en son men skilde sig från pappan. Några år senare träffar Annina en man från Irak och får två flickor varav Donia är den yngsta. Annina har det slitsamt men sköter sina flickor efter bästa förmåga. Bilder visar på två söta barn välklädda och med glada ögon. När Annina får det beskedet blir hon helt förtvivlad och söker psykologhjälp. Psykogen säger diagnosen Borderline på Annina.

När Annina förstår att Socialtjänsten tänker omhänderta barnen för gott, lämnar hon Sverige med äldsta dottern, Donia blir kvar i Simrishamn. När Annina skrev sitt inlägg på Facebook hade det gått fyra år sedan hon lämnade Sverige. Vare sig Annina eller storasyster vågade åka till Sverige. Äldsta flickan av rädsla för att bli tvångsplacerad och mamman för att hon trodde hon gjort något olagligt – som att ta med sig sitt barn och fly Sverige.

Donia har sedan hon omhändertogs vandrat runt på institutioner och i familjehem. Hur vida hon trivdes eller ej gav hon sällan uttryck för. Som alla barn som skickas runt i den sociala omvårdnaden lärde hon sig att säga rätt saker och behålla sina tankar för sig själv. Donia hade inte behövt dö.

Socialnämnden som placerat barnet har det största och övergripande ansvaret för de barn som de placerar. Blivande socionom: De har en skyldighet att se till att de får växa upp under trygga och goda omständigheter och ska sörja för att de får god vård och utbildning bl a. Sen är det familjehemmet som ska sköta den faktiska vården och har självklart det praktiska ansvaret. Familjehemmet är inte samma som vårdnadshavaren om inte det gjorts en vårdnadsöverflyttning. Om det gjorts en sådan så är det lika fullt ett ansvar för både vårdnadshavarna och socialnämnden att se till att det inte råder omsorgssvikt och så kass tillsyn att det sjuka barnet får ligga och dö.”

Blivande Socionom: ” soc har aldrig tillräcklig vetskap om vad som försigår i hemmen och de klarar inte av att få till minimikravet för uppföljningen heller, men ändå har de enligt lagen samma ansvar för de placerade barnen som föräldrar annars har enligt föräldrabalken. 12§ LVU och där hänvisas till föräldrabalken 6kap 1§. ”Nämnden har under vårdtiden samma ansvar som vårdnadshavaren för att den unges grundläggande rättigheter enligt 6Kap 1§ föräldrabalken tillgodoses.” ”I föräldrabalken 6Kap 1§ står detta: ”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.”

Oberoende de fel som gjorts från början är fallet Donia ytterligare ett av många som visar socialtjänstens oförmåga att hantera barn och familjehem. Jag vill inte lägga börda på enskilda tjänstemän i alla lägen, men hur såg tillsynen av familjehemmet ut. Hur ofta besöktes det och hur ofta träffade Donia en socialsekreterare. Om Maria Larsson hade genomfört Kerstin Wigzells förslag från Barnskyddsutredningen att alla placerade barn skall ha en egen socialsekreterare, som enbart tar tillvara barnets intressen och värld, hade kanske Donia levt och fått den läkarvård som hon uppenbarligen behövde. Familjehemmet var knappast någon läkare som kunde avgöra Donias hälsotillstånd utan borde självklart sökt vård.

En vän till Donia ringde i går till familjehemmet och ville prata med Donia. Hon är tyvärr inte hemma, svarade man. Kan jag återkomma senare, undrade vännen vilket familjehemmet sa gick bra. Då var Donia redan död.

Jag inser också att Simrishamns Kommun kommer att svära sig fria från ansvar liksom Familjehemmet. Jag inser att politiker kommer att säga vi diskuterar inte enskilda fall. Jag inser att pappersmedia inte vill ta i saken eftersom det är så besvärligt med frågor kring familjehemsplacerade barn. Man vet ju aldrig bakgrunden är en bra och enkel förklaring från papperstidningarna.

I dagarna har vi talat om Hedersmord och de unga flickor som fallit offer för detta. Vad skall vi kalla den här formen av död för? Olycksfall i arbetet, lite svinn får man räkna med inom den sociala sektorn eller…

Innan jag slutar skall jag lägga ut ett brev som ena flickan skrev efter att de separerats från sin mamma:

”Sâhär gâr det till i Sverige 2007. Jag ar en tjej i tonâren. Vi, mitt syskon och jag, fâr inte längre bo hos vâr mamma. Fast vi har bott med henne i hela vârt liv, är det inte lämpligt att vi bor med henne längre enligt socialen. Men det är ingen som haft nâgot att klaga pâ tidigare. Nu helt plötsligt är allt fel, pâ oss, på henne och pâ vârt hem.

Allt började med att mamma blev sjuk och fick be socialen om hjälp. Hon blev inlagd och det behövdes att något tog hand om oss när hon var sjuk, för hon har inga släktingar här som vi kunde bo hos.

Men när mamma blev frisk fick vi inte komma hem igen. Det ansâgs inte lämpligt. Vi har alltid bott hos vâr mamma och det har funkat bra. Hon är snäll och skriker aldrig pâ oss, inte ens svär ât oss. Hon har lärt oss att alla människor har lika värde, men det har vi själva fâtt känna pâ, att sâ âr det inte.

Vi har nu under sex mânader flyttat till olika fosterhem och ska snart till det tredje. Första paret vi bodde hos var jättesnälla. Där ville vi vara kvar, men fick inte för socialen. De kom med olika anledningar. Sen flyttades vi till en familj lângt från vâr skola och alla kompisar. Vi fâr åka två timmar i taxi om dagen, ibland mer. Familjen har själv flera barn, som givetvis kommer i första hand med sina intressen och hobbies. Vi kommer ingenstans. Pâ helgerna âker vi oftast pâ deras aktiviteter, annars sitter vi bara där i deras hus. Och vi bor i ett litet rum som man knappt kan röra sig i. Alla familjens barn har tv utom vi. TV:n i vardagsrummet tittar alltid pappan pâ.

Ibland får vi till och med kränkande komentarer frân föräldrarna, barnen och socialen. En gâng kallade ett av barnen mig ”jävla fosterbarn”! Jag blev arg och sa nâgot dumt tillbaka. Dâ fick jag skulden för alltihopa. Jag har till och med blivit inlâst pâ rummet en gâng för att jag sade något opassande. Om jag inte gör som jag blir tillsagd sâ säger de att jag blir skickad till ett ungdomshem och det vill jag ju inte.

Vi vill ju bara flytta hem till vâr mamma igen och att allt ska bli bra igen, men ingen frâgar oss vad vi vill. vi vet inte vad vi ska göra eller vart vi ska vanda oss

”Fosterhemsungen”

Mamman avslutar sin berättelse med: Vi rymde hastigt och lämnade allt, även om vi inte visste hur det skulle gâ. Min andra dotter blev kvar och det sörjer jag mycket. Vi förlorade kontakten med reportern när jag flydde Sverige med min dotter i all hast. Vi hade bara kläderna pâ kroppen och passen. Lite papper och foton fick vi med oss. Jag har inte ens en adressbok kvar.
Är inte det här lika mycket övergrepp som de tvângssteleriseringar som svenska staten har fått betala skadestând för?”

Hela berättelsen återfinns på Sourze.se

Donias syster och min konversation utlagd med tillstånd av Cecilia:

Ja det hela började för 1 månad sen då jag skrev mejl till helena andersson som är social sekreterare på simrishamn komun och hon hade hand om Donia, Att jag ville träffa min syster för jag var på tillfällig vistelse i sverige och jag ville träffa henne så snabbt som möjligt, då hade hon sagt att ” nej det går inte Donia är väldigt sjuk hon har körtelfeber du får vänta tills hon blir frisk ” så de sköt upp det hela tiden. Sen sa det att det var okej att åka på måndagen i morgon alltså, efter att jag bråkat med dom … men så fick jag beskedet igår kl 5 att min syster hade dött och jag har inte träffat henne på 6 år.. hon var så glad och jag med. men nu kommer vi aldrig mer träffas… det konstiga var att de hade aldrig lagt in henne på sjukhus? fattar inte … så de antar att mjälten sprack igår natt och hon fick inre blödningar, hon hade legat död i på sitt rum i 10 timmar själv tills fosterföräldrarna hittade henne livlös i sin säng och ringde ambulansen och dom sa att hon varigt död länge eftersom hon hade ligg märken. de sa att hennes ögon var öppna när de hittade henne så hon var nog vaken när hon dog. ( Detta är bara lite kort fattat av allt som hänt )

Så de sa idag att jag kan åka Lund där min syster bodde och hämta hennes prylar .. och jag har redan biljetterna eftersom jag beställde dom 1 vecka i förväg så det är väll bara att åka och se hur hon bodde… men det är tur att Donia visste att jag gjorde allt för att träffa henne och hon visste att vi skulle träffas på Måndag, men så dog hon helt plötsligt 2 dagar innan vi skulle få träffas

Skriven av - anneskaner.wordpress.com

Vill du tjäna pengar på webbsidor du är medlem på ?

Registrera dig då på

http://www.plusikassan.se/index.php?advertiser=56427" title="Spara och tjäna pengar på allt du gör på Internet" target="_blank">Plusikassan.se - Spara och tjäna pengar på allt du gör på Internet

Vill du tjäna pengar på webbsidor som du är medlem på?

Bli då medlem på
http://www.plusikassan.se/index.php?advertiser=56427" title="Spara och tjäna pengar på allt du gör på Internet" target="_blank">http://www.plusikassan.se/bilder/plus_i_kassan_120x120_plus_.gif" border="0" alt="plusikassan.se" />

Min lilla hund nikita är nu dräktig.
valpar beräknas komma i juni.

hör av er till mig om ni är intresserade av att köpa en amstaff/pitbull.

#säljer endast till serriösa ägare som inte har några ambitioner till att uppfostra hundarna till kamp, jag kommer inte sälja valp till någon som inte har tidigare erfarenheter av hundar. åldersgränsen på att köpa en valp är 25 år.
familjer får gärna höra av sig! rasen är en väldigt bra familje hund så länge man kan ge den motion och uppmärksamhet.

Hellu.

Jag börjar dagen med att tänka på;

personer som bara sprider rykten, alltså helt allmänt.

varför tar folk åt sig av dom som pratar skit?
visst det är inte roligt någonstans alls men, borde man igentligen inte bara le och gå vidare?.

man borde ju tänka så här; personen har inte något annat att lägga sin tid på så varför ska jag ( personen i fråga) lägga tid på att bry mig om rykten?.

tycker rykten är så sjukt patetiska att sprida runt.

#Alla ha sina egna problem så sköt dina egna problem och håll dina tankar om någon annan person för dig själv.

haters gonna hate // vikki.borg

startar igång denna bloggen igen efter ca 1 år och börjar helt enkelt med att uttrycka mina åsikter om folk som trycker ner homosexuella.

Vissa människor, tex ungdomar går oftast och säger "hatar bögar" "fan vad äckliga bögar är" "döda fanskapen"

Men varför?.
känner dessa människorna sig överlägsna när dom kränker en homosexuell person? eller dom kanske till och med får någon slags respekt?.

I skolor finns det kanske runt 1 eller 2 homosexuella som blir mobbade, hotade, kränkta.

varför undrar jag då? denna människan har inte skadat någon genom att vara bög.
Man kanske ska lära känna personen innan man sprider rykten och hotar.

Jag tycker verkligen att detta är rent ut sagt löjligt!, homofobi och rasism! båda dessa kategorier skadar dom som igentligen inte gjort dig någonting alls.

med det rensat ur tankarna.
pö$$/ vikki.